Det här var 6e gången vi gick på parterapi men bara andra gången på det här stället. Första samtalen hade vi på BVC under graviditeten. Då tyckte terapeuten att vi nog borde gå till någon annan och prata, för hon var mer inriktad på problem och frågor som rörde barn (uppfostran, teamwork mm) så efter två gånger slutade vi gå hos henne. Sjyst att hon ändå satte stopp så tidigt när hon insåg att hon inte kunde hjälpa oss. Det är ju ändå rätt påfrestande att öppna upp sig så mycket för nya människor. Nästa försök var på kommunens familjerådgivning. Det blev två gånger där med, men denna gången var det vi som satte stopp. Damen vi pratade med där var alldeles för generell och pratade mer än hon lyssnade...
Så nu har vi varit andra gången på en privat mottagning. Dyrt som skam men hon är bra och förhoppningsvis ger det utdelning och vi kan leva lyckliga i alla våra dagar...
Samtalet idag var bra tycker jag. Mycket kom upp som vi behövde prata om. Det är egentligen det största problemet vi har, att vi inte pratar om problemen, utan hela tiden sopar dem under mattan. Troligtvis ganska vanligt problem kan jag tänka mig, det är ju jobbigt att prata om svåra saker.
Jag är iaf glad att vi tagit tjuren vid hornen och börjat gå dit. Båda vill ju lösa problemen vi har och det ser jag som en väldigt bra början.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar