Cancer

Fy fan vad det kokar inom mig. Jag är så förbannad att jag nästan spricker! 

Jag och Marcus hade en diskussion under lunchen, som eskalerade och blev till ett bråk. 

Anledningen var att jag berättade för honom att jag, för första gången någonsin och med förtydligande varför; att jag blev så illa berörd, hade kommenterat på Blondinbellas blogg. 

Hon hade skrivit ett inlägg, som i helhet inte handlade om just det här på något sätt, men hon nämnde att de kallade sin julgran de hade hemma förra julen för cancergranen. Varpå kommentarerna om det uttrycket började rulla in. 

En kommentar gjorde mig så illa till mods att jag verkligen inte kunde låta bli att utrycka vad jag tyckte om det hela. En tjej menar på att "ska man ta hänsyn till allt och alla kan man ju inte skämta om något" och att man ska ha lite självdistans till sjukdomen.

Va?? Hur ska man ha självdistans till att man själv eller någon närstående kanske kommer att dö i förtid? "Tja, alla dör vi ju någon gång, så att jag försvinner innan min 40-års dag får man ju ta med en nypa salt". Eller!!?

Nu när detta kom upp på diskussion här hemma, och jag försöker styrka min åsikt med att jag tycker det finns mer och mindre allvarliga saker att skämta om, så får jag samma argument slängt i ansiktet av den jag älskar, som faktiskt vet vad jag gått igenom med pappa, att "i så fall kan man ju inte skämta om något". Jag förlorade min pappa i sjukdomen, jag kan inte se något roligt i det. Jag kan inte se något roligt i att man liknar en utmärglad, barrtunn gran med cancer heller. 

Det finns milontals saker att skämta om! Man ansvarar själv för att avgöra vad som är rätt och inte. Undrar lite vem personen som sitter mittemot mig är just nu...

Jag hoppas att han verkligen inte står bakom sina egna argument, utan att det bara var någon slags motreaktion mot något annat.

Till den som lämnade kommentaren ovan, jag hoppas att livet lär dig ett och annat.

Nej, det är INTE okej att skämta om cancer