torsdag 24 juli 2014

Vi har det bra!

Gud vad jag är trött idag! Den här värmen tar verkligen kål på mig...
Idag har vi inte gjort många knop, mer än ett par promenader med hundarna och en sväng till delsjön för att svalka av oss. 
Vi går inte speciellt långt  nu när det är så här varmt, dels för att Affe helst bara vill ligga still i skuggan och Miro mår bättre av att få sin motion i vattnet, det är verkligen roligt hur dom skiljer sig så brutalt åt i allt! Miro skulle nog kunna bada och simma dagarna i ända, Affe går omvägar runt pölarna på gatan när det har regnat... Affe rör sig helst inte utanför tomtgränsen en dag som denna, medan Miro gärna kutar fram och tillbaks som en galning på promenaderna. 



Just nu är jag ensam hemma, Marcus är iväg och handlar mat och har Elias med sig, han tyckte jag kunde behöva lite egentid, och det hade han nog rätt i, har känt mig fruktansvärt lätt-irriterad de senaste dagarna.
Trots detta har vi det bättre än på länge. Jag vet att det nog inte verkar så utåt, men vi har ett rätt turbulent förhållande jag och Marcus. Det är lite som en berg-och-dalbana med extrema toppar och dalar. Är det bra, så är det fantastiskt. Då finns det inget som kan få mig att tvivla på oss. Men när det är dåligt, då ekar skällsorden och porslinet flyger. Vi har liksom inte lyckats hittat någon trygg medelväg.
I och för sig tror jag inte riktigt på den sortens relationer heller. Att aldrig bråka tolkar jag som ett tecken på att man inte vågar vara sig själv, för ingen kan alltid tycka samma som den andra. Dock finns det ju bra och dåliga sätt att hantera konflikterna på och det är väl där vi faller.
Vi har varit hos tre olika familjerådgivare, men inte tillräckligt många gånger för att det ska ha gett något. Vi får väl låta tiden utvisa om det funkar eller inte.

MEN som sagt, just nu är vi inne i en otroligt bra fas, och det känns hur bra som helst! Vi har nog faktiskt inte bråkat en enda gång under Marcus semester alltså på tre veckor(!). Det verkar som om båda anstränger sig lite mer och låter småsaker vara. Tror att det kan bero på att vi båda stressat ner ordentligt och hjälps åt med allt. Såhär vill jag alltid ha det. Marcus är ju den jag vill spendera mitt liv med, det visste jag redan från början. Han fick ju mig att stanna kvar i Sverige för sjutton!


Quiznight på Dubliners för drygt fyra år sen

Första resan tillsammans, New York 2010



Firar min födelsedag i London
Fyra år senare på en ö i Seyshellerna, två ska snart bli tre...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar