Vecka 16

Igår gick vi in i graviditetsvecka 16! Med Elias kände jag de första rörelserna i v 16, så jag letar ju tecken nu. Tror att jag känt lite fladder i magen, men det kan ju vara önsketänkande med...
I övrigt så känns det väldigt bra just nu. Börjar känna av lite halsbränna på kvällarna, men det är inte så farligt, kan bli lite trött i ryggen om jag går för länge, vilket jag inte kommer ihåg att jag kände så här tidigt förra gången, tror i och för sig att jag var mer vältränad innan förra graviditeten. om fyra veckor är det dax för ultraljud. Vi har inte riktigt bestämt oss om vi ska ta reda på kön denna gång, med Elias gjorde vi inte det. Man ville liksom spara överraskningen till den stora dagen. Men den här gången är i alla fall jag mer nyfiken på vem det är där inne.

Vi vart lediga båda två igår så det blev en tur till volkswagen för att kika på bil. Efter många om och men så har vi faktiskt börjat titta på minibussar nu (gud förbjude). Men vi båda har väl insett att vi måste titta åt det hållet för att få en tillräckligt stor bil. VW har faktiskt en som inte är så dum, Sharan. Den är inte så jättemycket större på utsidan än passaten vi har idag, men inuti känns den jättestor. En stor fördel är att man kan fälla upp två extrasäten bak och på så vis få sju säten, dessutom är det skjutdörrar!

Graviditet nr två

Jag trodde jag viste hur det var att vara gravid. Tji fick jag! Denna gången har börjat helt annorlunda. 

Dels kom tröttheten som ett brev på posten nästan direkt efter plusset. 

Visst var jag trött när Elias låg i magen med, men inte totalt nockad som jag varit nu. Dessutom har jag mått otroligt illa. Har sluppit kräkningar, men många gånger har det inte varit långt ifrån... Tänk er att gå runt och känna sig bakfull (snurrig, dåsig o kass i magen) i två månader, utan paus. 

Tack o lov är det som bortblåst nu! Orken är tillbaka och illamåendet puts väck. Imorgon går vi in i vecka 14, ca en månad kvar till rutinultraljudet. 

Denna gång fick vi dock göra ett tidigt UL i v 11, för att jag var lite orolig och ville veta att allt såg bra ut. 

Med Elias hade jag aldrig några såna tankar. Jag oroade mig inte en sekund under graviditeten, inte ens för förlossningen.

Dock blev vi rejält skrämda när jag i vecka 12 vaknade en mogon och blödde rätt mycket. Med gråten i halsen ilade vi in till Sahlgrenskas gynmottagning och fick efter en stunds väntan göra ett ultraljud, som såklart visade att allt såg jättefint ut och att det inte var någon fara alls. Det är tydligen rätt vanligt med blödningar i början..

I övrigt skiljer sig denna graviditet rätt mycket så tillvida att målgången är viktigare än själva resan. Längtar mycket mer efter bebisen nu än sist. Då var det bara mysigt att vara gravid och en häftig resa att följa i minsta detalj. Nu känns väntan mest jobbig. Har inte heller samma tid och energi att lägga fokus på magen med en vild liten ettåring att hålla koll på här hemma :)