Affe på rymmen

Usch vilken jobbig morgon det har varit här hemma. Fem minuter efter att Marcus gått hemifrån med alla små för att köra upp dom till svärmor, ringer han och säger att Affe är borta. Han går sin egna väg ibland, Affe, men han dyker alltid upp snabbt igen. Jag traskade ner mot bilen (i pyjamas) för att se om han stannat på vägen, men reflekterade inte så mycket över situationen.
Ringer upp Marcus igen för att se om han hittat honom, vilket han inte har. Nu börjar jag bli orolig på riktigt, det är verkligen inte likt Affe att bara försvinna.

Jag går hem och byter om till riktiga kläder och beger mig ut igen. Marcus har ringt sin mamma som kommer ner för att hjälpa till att leta. Vi letade till fots och med bil, runt i närområdet och upp till sjön där vi brukar gå...
Jag vet inte hur många gånger jag hann tänka att han nog blivit påkörd och skadad, hemska tanke.
Vid halv 9 ringer en kvinna ifrån polisen och frågar om det är jag som är matte till Affe. "Ja" svarar jag, lite trevande, "jo han är här hos oss på polisstationen, en tjej ringde in för en stund sedan och vår patrullbil har varit och hämtat honom nu".
Vilken lättnad!! Jag ringde såklart Marcus direkt och vi åkte in till stan för att hämta honom.

På stationen tyckte dom bara det var trevligt att få hjälpa till, "det är sällan vi får in så här vackra hundar till stationen" var det någon som sa.
Tjejen som hittat honom hade stått med honom en timma och väntat innan polisen kom, tänk vilka människor det finns där ute ändå!

Nu är Miro och Elias hos svärmor, Affe fick följa med mig hem igen, tyckte han behövde vara i sin hemmiljö efter strapatserna imorse. Jag ska försöka ta tag i lite jobb nu, även om dagen blev lite skev i starten, senare är det dax för fotografering av barnkläderna till LasseLiten, webbshoppen ska förhoppningsvis lanseras i november!